Resan
41 dagar har det tagit mig att transportera mig själv genom vårt avlånga land. Jag har vandrat 2,4 mil genom minst sagt varierad terräng. Planen var att åka båt och sedan gå 3 km enkel väg till Treriksröset men när båten låg på land och sjön var täkt av is blev vandring det enda alternativet, inte riktigt som planerat men jag är idag glad över att båten låg på land. Under vandringen träffade jag trevliga människor som gjorde det hela mycket roligare och enklare.
297mil har jag cyklat mellan Kilpisjärvi och Smygehuk och jag är nöjd över min presentation! En normal dag på cykel började med frukost bestående av bröd och kaviar som pålägg, lunch pasta carbonara och middag pasta carbonara, gissa om jag är trött på pasta carbonara och kaviar! När kvällen kom hade jag cyklat ca 10 mil och somande ofta runt 21 trött och nöjd med min presentation för det mesta. Jag har haft ont i rumpan, ont i händerna men framförallt har jag njutit av livet! Min hjärna har funderat på olika saker, när blir ett träd ett träd? En klurig fråga skulle jag vilja påstå och svaret är följande (Google).Träd: Har en huvudstam, som förgrenar sig först en bit upp. De blir höga, vanligen mer än 5 meter.
Människor har jag träffat och alla har varit trevliga några kommer jag ihåg bättre än andra men alla som jag har pratat med eller alla de underbara människor som har vinkat, tuttat och gjort tummen upp från sina fordon har hjälpt mig att klara den här resan och gjort min resa mycket mycket roligare, tack <3
De vänner och släktingar som öppnat upp sina hem för mig är jag otroligt tacksam över!
Att vara ensam ser jag mer som en fördel istället för en nackdel, jag gör som jag vill utan att bry mig om någon annan. Telefonen har dock varit bra för lite social kontakt med nära och kära. Jag har aldrig känt mig rädd eller att jag vill ge upp men när jag tappade bort min nalle, min maskot jag fått av min sambo när jag fyllde år blev jag ledsen. Att tappa min maskot var det jobbigaste på hela resan.
Att närma sig slutet var vemodigt, jag njuter så av livet på cykeln och i naturen men känslan att cykla ut på udden Smygehuk är obeskrivlig och det blev inte sämre av att mina föräldrar stod och välkomnade mig! Mamma stod och viftade med en Sverige flagga, tack! Jag har många som jag vill tacka, min mor och hennes vän Laila som körde upp mig till norr. Dom stod ut med att jag låste in nycklarna till bil och cykel i en lägenhet, hoppsan! Tur att extra nyckel till bilen fanns och att nya lås till cykeln gick att köpa! Jag fick även en disktrasa av Laila som jag självklart hade med mig in i mål samt frälsarkransen. En midsommarkrans fick jag av en Olle i Skattungbyn och även den fick följa med hela resan. Alla små ting är fantastiska minnen att ha!
Två tidningar har skrivit om mig vilket är 200 % mer än när jag cyklade ner till Venedig. Jag har även haft 200 % mer punkteringar, ett samband? Det tror jag! Cykeln har varit som en dröm att köra och förutom dessa punkteringar och ett kedjebyte har den inte krånglat alls. Den är ju så jäkla vacker!
41 dagar genom Sverige från högst upp i norr till längst ner i söder. 1 dag vandring, 30 dagar på sadel med varierande etapper, allt ifrån 1 mil till 15 mil, 11 dagar vila.Vädret har varit varierade, från snö och kyla till sommar och sol, en lyckad resa och jag är grymt nöjd över min insatts.
Insamlingen är igång 36 dagar till och summan som kommit in gör mig helt varm! Jag blir lika glad varje gång jag tittar på sidan och varje insättning är betydelsefull och varje insättning gör mig lycklig! En stor varm kram till alla er som bidrar till forskningen för narkolepsi <3
http://insamlingen.se/Campaign/pa-cykel-fran-treriksroset-till-smygehuk-och-insamling-till-narkolepsiforskning
